Immanuelskyrkan

Kom ihåg mig.

På denna sida utrycker bloggaren sina egna åsikter. Trots att den publiceras på Immanuelskyrkan i Örebros hemsida, är det på intet sätt församlingens officiella ståndpunkt som förmedlas. Syftet är att väcka goda samtal.

Du är välkommen att kommentera inlägg genom att följa länken "Kommentarer" efter texten.

Arkiv

Eftersnack efter ett eftermiddagssnack skrivet 2009-09-25 av Öyvind Tholvsen Igår eftermiddag intervjuade NA mig och pastorn i Missionskyrkan Betlehemskyrkan om vår syn på vigselrätten. Det ska sägas att jag förstod inbjudan till intervjun mer som en inbjudan att samtala om angränsande ämnen. Man sade att man ville prata med mig, eftersom jag har drivit frågor omkring vigselrätten i EFK. De frågorna tycker jag är principiellt viktiga och lite bortglömda. Så jag hoppades att större fokus skulle läggas på min krassa kritik av den lagstiftning vi nu får leva under, som jag inte tycker är tillräckligt radikal. Personligen är jag rätt så trött på att endast få svara på frågor om homosexuella i kyrkan. Samtidigt tycker jag det är viktigt att vi är beredda att svara när människor frågar. Jag har i tidningen gett uttryck för min syn. Jag vet att det inom församlingen finns de som nog tycker annorlunda. Vi har inte gjort något uttalande eller beslut i frågan som församling. Det framgår också i artikeln att så är fallet. Vi har heller inte gjort något beslut som ger mig möjligheten att viga homosexuella om jag så skulle vilja. Jag konstaterar att Sören Juvas från RFSL uttalar sig mycket negativt om mitt ställningstagande, och kallar det ett kraftfullt fattigdomsbevis. Han antyder att jag skulle kunna vara en fördomsfull homofob med Bibeln i hand, även om han gör generella uttalanden, som inte direkt är riktad till mig. För att förtydliga mina ställningstaganden har jag skrivit en debattartikel till NA, för att mana till ett lite mer reflekterande sätt att samtala om frågorna än att kasta glåpord. Till alla oss som kämpar med vår sexualitet i och utanför vår församling vill jag förmedla gemenskap, tro, hopp och kärlek. Vi vill vara en församling där vi ger varandra uttrymme för den brottningskampen. Jag vet också att bland mina vänner inom kyrkan som har en homosexuell läggning finns det olika hållningar i frågan. Det finns både de som anser det vara en del av människans brustenhet som behöver läkas, och de som anser att detta tillhör det hela i människan. Oavsett hur vi ställer oss som församling i denna fråga, finns det alltså de som riskerar att bli förlorare bland de kristna homosexuella. Tyck gärna till om detta och min debattartikel i NA som tros bli publicerad lördag eller söndag. Jag lägger upp den som en egen bloggpost här intill för kommentarer. Kommentarer (0)
Är jag en homofob? skrivet 2009-09-25 av Öyvind Tholvsen Följande debatttinlägg har jag skickat till NA idag, efter deras uppslag om vigselrätten i dagens tidning: Vantrivs vi i det mångkulturella Sverige? Längtar vi till en ny enhetskultur? Vill vi att alla ska tycka lika för att allt blir enklare då? Detta är för mig stora frågor som jag funderar över. Nu har Sören Juvas från RFSL gett mig mer att fundera över: Är jag homofob eftersom jag inte ser något stöd för att viga homosexuella utifrån min tro på Jesus? Jag har i det samfund jag tillhör, Evangeliska Frikyrkan, framfört en positiv syn både på en hetslagstiftning som förbjuder hets mot homosexuella och en äktenskapslagstiftning som ger samkönade par möjlighet att ingå äktenskap. Alla ska i ett mångkulturellt samhälle ha samma skydd och rättigheter. Jag är därför också nöjd med äktenskapslagstiftningen såsom den utformades med två undantag. Först tycker jag att man skulle ha infört en civilrättslig ordning för ingående av äktenskap. Inga religiösa företrädare borde ha rätt att förrätta vigslar som är juridiskt bindande. Pastorer, imamer, präster och rabbiner ska inte vara myndighetsutövare. För det andra delar jag RFSLs ståndpunkt att det är mycket olyckligt att man inte har infört vigselplikt i den nya lagen. Nu måste vi leva med en ordning där myndighetsutövare får göra skillnad på folk. Det är inte förenligt med självklara juridiska principer. En persons trosövertygelser borde naturligtvis inte få vara grund för hennes myndighetsutövande. Som alla vet brottas kyrkorna med frågan om homosexualiteten. Min bedömning är att vi i kyrkan ser på Jesus på lite olika sätt. Visst överskred Jesus många gränser. Men jag förstår Bibeln så att Jesus främst är en som förlåter, helar och upprättar människor. Den etiska fråga som kyrkorna ställer sig, är huruvida homosexualitet är en del av det brustna i människan som behöver läkas eller det som redan är helt? Omfamnar vi Jesus därför att vi fått mycket läkedom eller mycket bekräftelse? Jag har själv mycket brustenhet i min sexualitet som jag brottas med. Jesus är min räddning i denna min brottning. Jesus brottas med mig och han brottas mot mig på samma gång. Jesus är nämligen för mig även när han går emot mig. Så tänker jag att Jesus omfamnar. Utifrån dessa frågor försökte jag reflektera med NAs journalist och pastor Ulf Schöier i ett spännande samtal omkring etik, juridik och politik som återges i NA 25/9. Jag måste erkänna att jag blev besviken över att NA väljer den samma stereotyp som alla tidningar gör idag i sin publicering av samtalet: Få några pastorer att säga något politiskt inkorrekt om homosexuella, koppla det till en bild av en omfamnande Jesus, och få RFSL att berätta hur homofobisk man är i frikyrkan. Frågorna förtjänar mer nyans och behöver sorteras bättre. Det är gott och en del av vår rikedom att vi har människor med olika övertygelser. Låt oss ge varandra utrymme och föra ett sansat samtal om detta. I detta ligger bland annat att inte ge varandra öknamn som homofob eller kristofob. Frågorna är för härligt komplexa och vi människor för värdefulla för att vi ska förskansa oss i sådana skyttegravar. Kommentarer (0)
Var det hands? skrivet 2009-05-07 av Öyvind Tholvsen Var i Stockholm idag och träffade min gode vän Björn Nordén. Vi hade det gemensamt att vi tittade på fotbollsmatchen i går, den spännande. Frågan vi diskuterade intensivt kom att bli handsregeln i fotboll. Var det hands i de två straffsituationerna? Låt mig publicera mitt svar till Björn här på bloggen. Jag vet att vi är många i Immanuel som diskuterar detta. Tjena Björn Här är reglerna för Direkt Frispark, under regel 12 i regelboken. Enligt detta ser du tydligt att det är avsikten som är det avgörande. Enligt de kommentarer som är uttryck för officiella beslut av tolkning av grundregel är det knappast så att någon av de två handsen skulle kunna helt tydligt och otvetydigt bedömmas som hands. Det är inte omöjligt att den första situationen är hands, men knappast den andra, där Barcaspelaren står med ryggen till och avståndet är kort från skott till träffen i handen. Detta avstånd är ett kriterium. Jag minns inte avståndet i första situationen, men även det torde vara kort. Tror du att den första situatonen skedde med någon form av avsikt? Jag tror knappast det. Han vinner ju ingen fördel med att beröra bollen med handen i det läget. Därför torde det vara en ren oavsiktlig olyckshändelse att bollen träffar handen. Alltså gjorde Övrebö, den gode norrman, troligtvis rätt när han inte dömde straff i någon av de två handssituationerna. Kontentan av den nya handsregeln är att det är inträffar väldigt få hands i straffområdet som faktiskt innebär straff. Men detta vet kommentatorer i TV i regel inte om. Citat regelboken regel 12: "En direkt frispark tilldöms också motståndarlaget om en spelare begår någon av följande tre regelbrott: • håller fast en motspelare • spottar på en motspelare • avsiktligt berör bollen med händerna (med undantag av målvakten innanför hans eget straffområde)" Under tillägget i sista delen kommenteras dessa regler i officiella komentarer: "Spela bollen med handen, hands Hands innebär att en spelare avsiktligt tar kontakt med bollen med sin hand eller arm. Domaren ska ta hänsyn till följande: • handens rörelse mot bollen (inte bollens rörelse mot handen) • avståndet mellan motspelaren och bollen (oväntad boll) • handens position innebär inte nödvändigtvis att det är ett regelbrott" Allt gott, Björn. Kommer att sakna dig i styrelsen för EFKs Församlingsprogram. Jag röstar på dig till vår nästa Missionsdirektor i EFK. Öyvind Kommentarer (1)
Att älska Gud eller att älska att älska Gud skrivet 2009-05-06 av Öyvind Tholvsen Jag prenumererar på nyhetsmail från Christianity Today, den stor kristen tidsskrift från USA. I en av deras senaste krönikor skriver Scot McKnight om tillbedjan och lovsång: Tänk om vi mer älskar att älska Gud än vi faktiskt uttrycker vår kärlek till Gud i tillbedjan? Under medeltiden utvecklades det som på engelska kallas courtly love, en form av romantisk kärlek som bäst uttrycks utan fysisk närvaro av den älskade, men som söker en känsloupplevelse av kärlek ändå. Kan vår tillbedjan bli sådan. Vi möter inte Gud i vår tillbedjan, utan vi söker den känsla som kan väckas av en tillbedjansstund. I bästa fall är det ett försök att återuppleva ett tidigare Gudsmöte. Detta kallar han andlig erotism. Det är stor skillnad på att sjunga "I love to worship You" och att sjunga "You are worthy of our praise", skriver McKnight, och jag håller med. En av de som kommenterar gör en klok iaktagelse. Rich Kirkpatrick varna för motsatsen som han kallar emotionell asketism, som kanske är ett väl så stort problem. Det är när vi helt bortser från den emotionella involveringen i tillbedjan. Detta kanske kan jämföras med de vi i dagligt tal kallar en platonisk kärlek, och står inte heller för ett genuin förhållningssätt till Gud. Däremellan ska man manövrera, som den bäste Aristoteles skulle sagt. Lycka till. Kommentarer (0)
Värderingar i en församling skrivet 2009-04-26 av Öyvind Tholvsen Igår mötte vi bland annat pastor Dave Steell i en nyplanterad församling vid Waterloo Station i centrala London. Det är andra gången jag lyssnar till honom. Han har mycket att komma med. Församlingen har vad jag tycker är den ultimata lösningen på medlemsfrågan. De har inget medlemskap. Man ska känna tillhörighet utan formaliteter. Däremot täcknar var och en som vill ett partnerskap till församlingen. Detta vilar på ett "commitment" där man inte får några förmåner, utan bara skyldigheter eller förpliktelser. Jag inser att detta knappast är något att införa i vår församling, men jag rekomenderar starkt alla nyplanterade församlingar att tänka igenom saken. Församlingen har värderingar som sin viktigaste grund. Inclusiveness, intimacy, involvement, influence, interdependence. Dessa värderingar vill de ska bygga på deras yttersta förståelse av vem Gud är. Bra. Han kom just från ett möte med en megaförsamling i USA där han hade talat. Han har verkligen svårt för dessa församlingar, men pastorn där är en nära vän, så han reste dit för hans skull. Väl där fick han möjlighet att ställa jobbiga frågor till de 19 pastorer som möttes. I ett samtal utmanade han dom med att säga att det verkar som att de värderar "wealth" - rikedom - högt. En sak är vad man säger att man värderar. En annan sak är vad en besökare upplever att man värderar. Att komma till Dallas och till deras kyrka var för honom en chockartat upplevelse av rikedom. Tänkvärt. Vilka värderingar har vi som församling? Vilka skulle vi säga att vi har, och vilka är det vi faktiskt uttrycker? Kanske värt att bjuda in någon annan krass men gudfruktig och ödmjuk människa att gå med någon vecka för att besvara de frågorna. Kanske kommer Dave Steell till EFKs ledarkonferens första helgen i oktober. Ska fortsätta lobba för det. Kommentarer (0)

Eftersnack efter ett eftermiddagssnack
skrivet 2009-09-25 av Öyvind Tholvsen

Igår eftermiddag intervjuade NA mig och pastorn i Missionskyrkan Betlehemskyrkan om vår syn på vigselrätten.

Det ska sägas att jag förstod inbjudan till intervjun mer som en inbjudan att samtala om angränsande ämnen. Man sade att man ville prata med mig, eftersom jag har drivit frågor omkring vigselrätten i EFK. De frågorna tycker jag är principiellt viktiga och lite bortglömda. Så jag hoppades att större fokus skulle läggas på min krassa kritik av den lagstiftning vi nu får leva under, som jag inte tycker är tillräckligt radikal.

Personligen är jag rätt så trött på att endast få svara på frågor om homosexuella i kyrkan. Samtidigt tycker jag det är viktigt att vi är beredda att svara när människor frågar. Jag har i tidningen gett uttryck för min syn. Jag vet att det inom församlingen finns de som nog tycker annorlunda.

Vi har inte gjort något uttalande eller beslut i frågan som församling. Det framgår också i artikeln att så är fallet. Vi har heller inte gjort något beslut som ger mig möjligheten att viga homosexuella om jag så skulle vilja.

Jag konstaterar att Sören Juvas från RFSL uttalar sig mycket negativt om mitt ställningstagande, och kallar det ett kraftfullt fattigdomsbevis. Han antyder att jag skulle kunna vara en fördomsfull homofob med Bibeln i hand, även om han gör generella uttalanden, som inte direkt är riktad till mig.

För att förtydliga mina ställningstaganden har jag skrivit en debattartikel till NA, för att mana till ett lite mer reflekterande sätt att samtala om frågorna än att kasta glåpord.

Till alla oss som kämpar med vår sexualitet i och utanför vår församling vill jag förmedla gemenskap, tro, hopp och kärlek. Vi vill vara en församling där vi ger varandra uttrymme för den brottningskampen.

Jag vet också att bland mina vänner inom kyrkan som har en homosexuell läggning finns det olika hållningar i frågan. Det finns både de som anser det vara en del av människans brustenhet som behöver läkas, och de som anser att detta tillhör det hela i människan. Oavsett hur vi ställer oss som församling i denna fråga, finns det alltså de som riskerar att bli förlorare bland de kristna homosexuella.

Tyck gärna till om detta och min debattartikel i NA som tros bli publicerad lördag eller söndag. Jag lägger upp den som en egen bloggpost här intill för kommentarer.

Kommentarer (0)

Är jag en homofob?
skrivet 2009-09-25 av Öyvind Tholvsen

Följande debatttinlägg har jag skickat till NA idag, efter deras uppslag om vigselrätten i dagens tidning:

Vantrivs vi i det mångkulturella Sverige? Längtar vi till en ny enhetskultur? Vill vi att alla ska tycka lika för att allt blir enklare då?

Detta är för mig stora frågor som jag funderar över. Nu har Sören Juvas från RFSL gett mig mer att fundera över: Är jag homofob eftersom jag inte ser något stöd för att viga homosexuella utifrån min tro på Jesus?

Jag har i det samfund jag tillhör, Evangeliska Frikyrkan, framfört en positiv syn både på en hetslagstiftning som förbjuder hets mot homosexuella och en äktenskapslagstiftning som ger samkönade par möjlighet att ingå äktenskap. Alla ska i ett mångkulturellt samhälle ha samma skydd och rättigheter.

Jag är därför också nöjd med äktenskapslagstiftningen såsom den utformades med två undantag. Först tycker jag att man skulle ha infört en civilrättslig ordning för ingående av äktenskap. Inga religiösa företrädare borde ha rätt att förrätta vigslar som är juridiskt bindande. Pastorer, imamer, präster och rabbiner ska inte vara myndighetsutövare.

För det andra delar jag RFSLs ståndpunkt att det är mycket olyckligt att man inte har infört vigselplikt i den nya lagen. Nu måste vi leva med en ordning där myndighetsutövare får göra skillnad på folk. Det är inte förenligt med självklara juridiska principer. En persons trosövertygelser borde naturligtvis inte få vara grund för hennes myndighetsutövande.

Som alla vet brottas kyrkorna med frågan om homosexualiteten. Min bedömning är att vi i kyrkan ser på Jesus på lite olika sätt. Visst överskred Jesus många gränser. Men jag förstår Bibeln så att Jesus främst är en som förlåter, helar och upprättar människor. Den etiska fråga som kyrkorna ställer sig, är huruvida homosexualitet är en del av det brustna i människan som behöver läkas eller det som redan är helt? Omfamnar vi Jesus därför att vi fått mycket läkedom eller mycket bekräftelse?

Jag har själv mycket brustenhet i min sexualitet som jag brottas med. Jesus är min räddning i denna min brottning. Jesus brottas med mig och han brottas mot mig på samma gång. Jesus är nämligen för mig även när han går emot mig. Så tänker jag att Jesus omfamnar.

Utifrån dessa frågor försökte jag reflektera med NAs journalist och pastor Ulf Schöier i ett spännande samtal omkring etik, juridik och politik som återges i NA 25/9. Jag måste erkänna att jag blev besviken över att NA väljer den samma stereotyp som alla tidningar gör idag i sin publicering av samtalet: Få några pastorer att säga något politiskt inkorrekt om homosexuella, koppla det till en bild av en omfamnande Jesus, och få RFSL att berätta hur homofobisk man är i frikyrkan.

Frågorna förtjänar mer nyans och behöver sorteras bättre. Det är gott och en del av vår rikedom att vi har människor med olika övertygelser. Låt oss ge varandra utrymme och föra ett sansat samtal om detta. I detta ligger bland annat att inte ge varandra öknamn som homofob eller kristofob. Frågorna är för härligt komplexa och vi människor för värdefulla för att vi ska förskansa oss i sådana skyttegravar.

Kommentarer (0)

Var det hands?
skrivet 2009-05-07 av Öyvind Tholvsen

Var i Stockholm idag och träffade min gode vän Björn Nordén. Vi hade det gemensamt att vi tittade på fotbollsmatchen i går, den spännande. Frågan vi diskuterade intensivt kom att bli handsregeln i fotboll. Var det hands i de två straffsituationerna? Låt mig publicera mitt svar till Björn här på bloggen. Jag vet att vi är många i Immanuel som diskuterar detta.

Tjena Björn

Här är reglerna för Direkt Frispark, under regel 12 i regelboken. Enligt detta ser du tydligt att det är avsikten som är det avgörande. Enligt de kommentarer som är uttryck för officiella beslut av tolkning av grundregel är det knappast så att någon av de två handsen skulle kunna helt tydligt och otvetydigt bedömmas som hands.

Det är inte omöjligt att den första situationen är hands, men knappast den andra, där Barcaspelaren står med ryggen till och avståndet är kort från skott till träffen i handen. Detta avstånd är ett kriterium. Jag minns inte avståndet i första situationen, men även det torde vara kort.

Tror du att den första situatonen skedde med någon form av avsikt? Jag tror knappast det. Han vinner ju ingen fördel med att beröra bollen med handen i det läget. Därför torde det vara en ren oavsiktlig olyckshändelse att bollen träffar handen.

Alltså gjorde Övrebö, den gode norrman, troligtvis rätt när han inte dömde straff i någon av de två handssituationerna.

Kontentan av den nya handsregeln är att det är inträffar väldigt få hands i straffområdet som faktiskt innebär straff. Men detta vet kommentatorer i TV i regel inte om.

Citat regelboken regel 12:
"En direkt frispark tilldöms också motståndarlaget om en spelare begår
någon av följande tre regelbrott:
• håller fast en motspelare
• spottar på en motspelare
• avsiktligt berör bollen med händerna (med undantag av målvakten
innanför hans eget straffområde)"

Under tillägget i sista delen kommenteras dessa regler i officiella komentarer:

"Spela bollen med handen, hands
Hands innebär att en spelare avsiktligt tar kontakt med bollen med
sin hand eller arm. Domaren ska ta hänsyn till följande:
• handens rörelse mot bollen (inte bollens rörelse mot handen)
• avståndet mellan motspelaren och bollen (oväntad boll)
• handens position innebär inte nödvändigtvis att det är ett
regelbrott"

Allt gott, Björn. Kommer att sakna dig i styrelsen för EFKs Församlingsprogram. Jag röstar på dig till vår nästa Missionsdirektor i EFK.
Öyvind

Kommentarer (1)

Att älska Gud eller att älska att älska Gud
skrivet 2009-05-06 av Öyvind Tholvsen

Jag prenumererar på nyhetsmail från Christianity Today, den stor kristen tidsskrift från USA. I en av deras senaste krönikor skriver Scot McKnight om tillbedjan och lovsång:

Tänk om vi mer älskar att älska Gud än vi faktiskt uttrycker vår kärlek till Gud i tillbedjan?

Under medeltiden utvecklades det som på engelska kallas courtly love, en form av romantisk kärlek som bäst uttrycks utan fysisk närvaro av den älskade, men som söker en känsloupplevelse av kärlek ändå.

Kan vår tillbedjan bli sådan. Vi möter inte Gud i vår tillbedjan, utan vi söker den känsla som kan väckas av en tillbedjansstund. I bästa fall är det ett försök att återuppleva ett tidigare Gudsmöte. Detta kallar han andlig erotism.

Det är stor skillnad på att sjunga "I love to worship You" och att sjunga "You are worthy of our praise", skriver McKnight, och jag håller med.

En av de som kommenterar gör en klok iaktagelse. Rich Kirkpatrick varna för motsatsen som han kallar emotionell asketism, som kanske är ett väl så stort problem. Det är när vi helt bortser från den emotionella involveringen i tillbedjan. Detta kanske kan jämföras med de vi i dagligt tal kallar en platonisk kärlek, och står inte heller för ett genuin förhållningssätt till Gud.

Däremellan ska man manövrera, som den bäste Aristoteles skulle sagt. Lycka till.

Kommentarer (0)

Värderingar i en församling
skrivet 2009-04-26 av Öyvind Tholvsen

Igår mötte vi bland annat pastor Dave Steell i en nyplanterad församling vid Waterloo Station i centrala London. Det är andra gången jag lyssnar till honom. Han har mycket att komma med.

Församlingen har vad jag tycker är den ultimata lösningen på medlemsfrågan. De har inget medlemskap. Man ska känna tillhörighet utan formaliteter. Däremot täcknar var och en som vill ett partnerskap till församlingen. Detta vilar på ett "commitment" där man inte får några förmåner, utan bara skyldigheter eller förpliktelser. Jag inser att detta knappast är något att införa i vår församling, men jag rekomenderar starkt alla nyplanterade församlingar att tänka igenom saken.

Församlingen har värderingar som sin viktigaste grund. Inclusiveness, intimacy, involvement, influence, interdependence. Dessa värderingar vill de ska bygga på deras yttersta förståelse av vem Gud är. Bra. Han kom just från ett möte med en megaförsamling i USA där han hade talat. Han har verkligen svårt för dessa församlingar, men pastorn där är en nära vän, så han reste dit för hans skull.

Väl där fick han möjlighet att ställa jobbiga frågor till de 19 pastorer som möttes. I ett samtal utmanade han dom med att säga att det verkar som att de värderar "wealth" - rikedom - högt. En sak är vad man säger att man värderar. En annan sak är vad en besökare upplever att man värderar. Att komma till Dallas och till deras kyrka var för honom en chockartat upplevelse av rikedom. Tänkvärt.

Vilka värderingar har vi som församling? Vilka skulle vi säga att vi har, och vilka är det vi faktiskt uttrycker? Kanske värt att bjuda in någon annan krass men gudfruktig och ödmjuk människa att gå med någon vecka för att besvara de frågorna.

Kanske kommer Dave Steell till EFKs ledarkonferens första helgen i oktober. Ska fortsätta lobba för det.

Kommentarer (0)