EFKs kongress avslutat
skrivet
2008-05-03
av
Öyvind Tholvsen
Nyss hemkommen från EFKs kongress. Detta var en annorlunda kongress på många sätt. Jag hörde i år ett friare och mer öppet samtal än någonsin tidigare under mina 10-12 år i EFK.
Det som blev tydligt var att det i år framkom att det finns mer än en syn på detta med opinionsbildning inom EFK. Flera var mycket tydliga i att man tänker på ett annat sätt än det EFK salufört i det offentliga rummet. För mig upplevdes detta befriande och skönt att detta samtalet flyttades från fikabordet in i kongressen. Men många kan nog känna viss förvirring.
Kongressen var kanske också präglad av ytterligare krismedvetande och behov av att se på mission på ett mycket bredare sätt. Jag har gjort många aha-upplevelser denna gång.
En av dom handlar om en ny helhetssyn på mission och på globalt och lokalt, på ömsesidighet mellan oss som EFK-församlingar i Sverige och på ömsesidighet i relation till våra missionspartners.
En annan om helhetssynen inom EFK. Jag registrerade följande omkring torsdagskvällens seminarium som gick till enligt följande:
- EFK UNG bjuder in Alan Hirsch att tala.
- Församlingsprogrammet genom Rickard Hultmar inom församlingsgrundarsidan och undertecknade som arbetar med församlingsutvecklingsfrågor leder mötet.
- Utbildningsprogrammets Fredrik Wenell och Tomas Viller från Köpenhamn är med via datoruppkopplingar och kommer med reflektioner på det Alan säger.
- Temat: Mission - att vara en missionell rörerelse.
- Missionsledaren avslutar det hela.
Så ska det vara om vi ska förstå att hela EFK är en enda rörelse. Föredömligt. Det bästa av allt: Det var inte planerat så rent strategiskt, utan det var ett resultat av de relationer som byggs upp mellan EFKs olika program.
Samtidigt saknar jag starkare inslag av gudstjänst - att vi tillsammans söker Guds ansikte. Det blev mycket för tanken denna gång. Överlåtelse, bön, Guds ords tilltal in i vår situation borde varit mer tydlig del av kongressen.
Kommentarer (0)
|
Möte med Alan Hirsch
skrivet
2008-04-30
av
Öyvind Tholvsen
Idag har jag varit på förfest inför vår kongress som EFK har. EFK UNG har bjudit in Alan Hirsch. Han är australiensare nu bosatt i USA. Han ger en mycket dyster bild av västlig kristenhet. Han säger sig inte tro särskilt starkt på en framtid för hela den kristna kyrkan i västvärlden.
Man kan ju bli lite trött på alla som kommer till oss för att berätta a) hur dåliga vi är och b) vad vi ska göra för att få allt rätt igen. Alan är ett undantag.
Många, särskilt från Willow Creek säger: Det är inget fel med vårt budskap. Det är hur vi presenterar det som är fel.
Alan Hirsch utmanar mycket djupare: 95% av vårt sätt att vara församling kan vara heresi - villolära. Alltså är det budskapet vi har fattat fel eller låtit bli att ta på allvar, och därför blir vår form fel.
Detta är mer trovärdigt, i mitt tycke. Jag anser nog mer och mer att vi inte kan säga att vi tror på något vi inte praktiserar. Det var nog detta Jakob menade då han skriver i sitt brev i Nya Testamentet:
Jak 2:18-26
Nu kanske någon frågar: "Har du tro?" – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. [19] Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. [20] Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan? [21] Blev inte vår fader Abraham rättfärdig genom gärningar, när han lade sin son Isak som offer på altaret? [22] Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som hans tro blev fullkomlig. [23] Så uppfylldes skriftens ord: Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig, och han kallades Guds vän. [24] Ni ser att människan blir rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. [25] Var det inte så med skökan Rahav? Blev hon inte rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg? [26] Liksom en kropp utan livsande är död, så är tron utan gärningar död.
Detta är just nu en oerhörd brottning i mitt liv. Om min tro endast är det som blir handling, är min tro mycket liten. Senapskornet blir en överdrift.
Men min kärlek till Jesus växer för varje dag. Där finns också hoppet att min tro ska stärkas. Jag började läsa Runar Eldebos bok "Tillbaka till Jesus" idag. Den kan bli rätt bok vid rätt tid, anar jag.
Kommentarer (2)
|
Folkrörelsernas framtid
skrivet
2008-04-10
av
Öyvind Tholvsen
Nu är min bloggfasta över. Jag har behövt ta en paus. Insåg att det var klokt att inte hela tiden skulle tycka till om något. Kanske sänker jag tempot framöver i bloggandet. Vi får se.
Jag har släppt min lilla undersökning av frikyrkorörelsen under den senaste veckan. Tidningen Dagen, Kyrkans Tidning, NA, Sändaren, Världen Idag har visat intresse för detta och skrivit lite eller mycket om min undersökning. Detta efter att Pionjärkonferensen, som gett mig utmaningen, skickade ut et litet pressmeddelande i förkant.
Detta i sin tur ledde till ett telefonsamtal från en av företrädarna för Unionen - SIF HTF inom Fackrörelsen. Han ringde och bjöd mig på en fika. Vi träffades i går.
Hans utgångspunkt var att vårt medlemsras inte alls var så stort i jämförelse med fackets och med andra folkrörelser och ideella föreningars. Det skulle vara intressant att göra en jämförelse och se vad som hänt med de politiska partierna, nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen, fackrörelsen och övriga ideella rörelser under samma period. Kanske skulle en sådan jämförelse visa att frikyrkorna trots allt står sig rätt så starkt.
Några kommentarer i övrigt:
Jag är medveten om att medlemssiffror inte säger allt om kyrkornas läge.
Jag är medveten om att många som lämnat kyrkorna inte lämnat tron.
Jag är medveten om att EFKs tillväxt bland annat beror på att man slagit samman församlingar som därmed gjort att många pingstvänner och missionare blivit EFK-are också.
Jag har inte gjort någon uppdelning på samfunden i min undersökning. Min poäng är just att försöka se alla kyrkor i den protestantiska familjen med liknande medlemsbegrepp i en och samma bild.
Detta är bara torra siffror. Det som jag tycker mest om är levande människor med levande liv. Just nu är kursen "Levande", som Niclas har i vår församling, en inspirationskälla. Samtidigt fortfarande tuggar och bearbetar jag en av de bästa predikningarna jag hört på lång tid, den om "Statyer som får liv" som Håkan Arenius höll i Immanuelskyrkan för snart 2 veckor sedan.
Kommentarer (0)
|
Frikyrkobegreppets död?
skrivet
2008-02-15
av
Öyvind Tholvsen
Det är dags att skrota det obibliska begreppet frikyrka.
Det anser Ulla Mai Ceder Lindberg och Erik Lindberg i en insändare i Dagen 14 februrari.
Magnus Hagevi vid Växjö universitet å sin sida, hävdar motsatsen i sin insändare den 7 februari. Begreppet frikyrka är inte alls dött, utan har ett konkret innehåll för många. Begreppet finns kvar som ett relevant sätt att särskilja en viss kyrklig identitet från en annan. Artikeln hittar jag tyvärr inte på dagen.se.
Sådana debattinlägg som Ulla Mai Ceder Lindberg och Erik Lindberg skriver, gör mig faktiskt lite ledsen och förvånad. Det finns en översittarattityd i deras argumentation. Dessutom innehåller det sakfel.
Det viktigaste felet är detta: Begreppet 'frikyrka' finns inte i Bibeln, hävdar de. Nej, det stämmer, men det gör heller inte begreppet 'kyrka', 'kyriakos' på grekiska, som kommer in i historien vid ett senare tillfälle. Detta skulle kunna föra mig in i ett långt resonnemang, som jag inte ska ta här.
Men när de senare visar till att frikyrkan stått för allt negativt man kan tänkas, bland annat "intellektuell ohederlighet" så får de akta sig för att inte bryta mot just detta i sin egen argumentation. Den är på gränsen till det ohederliga, och utgår väl knappast från en vetenskaplig förståelse av språkets funktion.
Nåja. Min ingång i probelmatiken är egentligen en annan. Jag är från Norge. Jag gjorde som 17-åring ett medvetet val att inte tillhöra Norska kyrkan, utan i stället bli frikyrklig baptist. Jag insåg att jag mer kände mig igen i de värden som Magnus Hagevi beskriver i sin insändare, än de jag fann i den lutherska bibeltolkningen ovh församlingspraxisen.
När jag sedan valde att flytta till Sverige för att få min teologiska utbildning, var det mycket på grund av att jag såg på Sverige som något av frikyrklighetens hemland i Europa. Ett flytt till Sverige tänkte jag på som en flytt hem.
Väl i Sverige inser jag att denna frikyrka har förlorat mycket av sitt sunda självförtroende. Som relativt nybliven familjemedlem i frikyrkofamiljen insåg jag att många håller på att packa ihop för att flytta hemifrån. Detta var frustrerande. Så snart begreppet frikyrklig nämndes slog man ner blicken och önskade sig bort.
Jag blev förvirrad och undrade om jag valt fel, sett fel och tänkt fel som låtit döpa mig in i detta sammanhang. Det har krävt något av mig att inte låta mig rivas med i denna nästan självutplånande destruktiva attityd som ibland har funnits.
Min syn på saken är att begreppet frikyrka refererar till en tolkning av Jesustron som har väsentliga skillnader från andra kyrkofamiljers tolkning, och som kommer att finnas kvar i svenskans språk för alltid.
Det är sunt att vi kommit till insikt om våra brister i många av dessa, men vi gör väl i att hålla fast vi det som är vårt unika bidrag till Guds stora familj på jorden.
Frikyrka som begrepp är alltså inte dött. Däremot har det massor av negativa associationer och konnotationer knuten till sig. Det är en annan sak. Men sådant kan ändras på rätt så kort tid. Titta bara på hur svenska folket har förändrat sina känslor inför begreppet "bög". Men det har krävts att människor har kommit ur sina garderober.
Som ni märker: Nu är jag på g igen med bloggen. Har behövt ta ett litet uppehåll. Kände att jag gick in i någon sorts tyckarstadium som jag inte tyckte om. Därför detta uppehåll.
Kolla: Man kan kommentera. Vi har blivit interaktiva. Skriv gärna ditt namn om du kommenterar. Jag gillar öppenhet och att vi inte bara möts med åsikter utan som de unika individ vi är.
Kommentarer (0)
|
Arn
skrivet
2008-01-23
av
Öyvind Tholvsen
Var på bio och såg Arn. Det var en sisådär filmupplevelse. Det hela kändes lite trögt och teatraliskt. Svårt att finna trovärdighet i karaktärerna. Det fanns ett statiskt drag över karaktärerna. Undantaget är Bibi Andersson som gör en mycket bra roll som Abedissan.
Filmen väcker mycket viktiga frågor om kyrkan och vårt gemensamma kristna arv. Hur ska vi se på kyrkans historia i Sverige och Europa. Som baptister har vi ofta ett skeptiskt förhållningssätt till mycket av den etablerade institutionella kyrkan. Det är lätt att få medhåll i en sådan film. Kyrkan blir en del av maktstrukturer och maktspel. Den nämnda abedissan får symbolisera detta, och hon gör det bra. Hur tar man avstånd i från detta i vår tid?
Reste hem från Stockholm i dag i bil tillsammans med Josef Bergdahl, lärare på Örebro Missionsskola i bland annat kyrkohistoria. Det är alltid lika spännande att prata med Josef. Vi kom överens om att vi lätt som baptister svartmålar kyrkans historia. Vi har en ovilja att se att mitt i allt detta gråa och svarta i kyrkans historia finns viktiga stråk att ta tillvara och se upp till. Konsten är att göra urvalet. Gud hade ju knappast lämnat scenen (läs: jorden) under hela perioden från 350 till 1500 e.kr.
I morgon ska jag på Örebro Missionsskola för att lyssna till ett samtal om den nya ekumeniken som tar sig uttryck i bland annat en uppvärdering av traditionen och historien. Ska bli utmanande och kanske provocerande. Själv är jag inte den som söker mest i kyrkohistorien efter förebilder, och tycker att de som arbetar med detta ibland blir för lite problematiserande.
Kommentarer (0)
|
Frågan om äktenskapet igen
skrivet
2008-01-15
av
Öyvind Tholvsen
På Svenska Baptistsamfundets hemsida www.baptist.se kan man läsa om att de tillsammans med Metodistkyrkan och Missionskyrkan i Sverige lämnar in en gemensam motion om hur framtidens ordningar omkring vigsel bör se ut. I dagens utgåva av tidningen Dagen kan man läsa om samma sak.
Ser att de förordar ordningen som jag tidigare bloggat, nämligen att kyrkorna bör avsäga sig sin vigselrätt. Vigsel bör ske i två steg. Först ett steg i rådhus där man juridiskt blir förklarat gifta. Sedan ett steg i församlingen för de som önskar att bejaka äktenskapets andliga dimensioner.
I detta sista moment blir löftet givet inför Gud, förbönen blir viktig och välsignelsen av äktenskapet sker helt oberoende all myndighetsutövning. Tänk om EFK och de andra frikyrkosamfunden kunde ha enats om detta, och på så sätt klargjort för samhället att frikyrkorna inte är i den traditionen som vill ha privilegier i samhällslivet.
Frågan borde komma upp på EFKs kongress i maj. Kanske något för vår församling att skapa en motion om?
Kommentarer (0)
|
TV4 om Downs Syndrom
skrivet
2008-01-03
av
Öyvind Tholvsen
Diskutionsprogrammet Kvällsöppet i går kväll med TV4-värderna Ekdahl och Hakelius var sevärt. Först tog man upp problematiken omkring test för gravida som klargör huruvida barnet har bland annat Downs Syndrom.
Ett etiskt dilemma av rätt stora dimensioner lades fram. Eftersom vi har tillåtit abort i lagstiftningen, kan vi då tillåta abort av vilka skäl som helst? Om vi får reda på att barnet har Downs Syndrom, ska vi då behålla barnet? Vad säger detta om vår syn på människor som har denna annorlunda kromosomuppsättning?
I Danmark har man en utsträckt användning av testet. Det håller på att leda till en halvering av antalet personer med Downs Syndrom. Många väljer alltså att inte behålla barnet, utan gör abort i stället. Är det ok?
Vad om ett par vid ultraljud ser att barnet med stor säkerhet är en flicka och paret önskar en pojke, kan man då göra abort?
När man väl har tillåtit abort, och man har stor möjlighet till användning av fosterdiagonstik, kan man då begränsa vilka skäl man har till att göra abort? Är det tabu att göra abort av skälen ovan, medan skälet: det passar oss inte just nu att få barn är ok?
Som samhälle har vi gett oss själva enorma dilemman i och med att vi tillät abort på det frikostiga sätt som vi har gjort i Sverige.
Jag som norrman förvånas lite över hur lite man får prata om detta här i landet. I Norge var jag faktiskt med i en organisation som hette "For livsrett og menneskeverd" som vädjade till återhållsamhet i abortsammanhang. När jag kom till Sverige insåg jag att om jag skulle gå i bräschen för en sådan fråga här skulle jag få en så mörk stämpel på mig att jag har valt att ligga lågt med min åsikt i frågan.
Jag har växt upp med många funktionshindade omkring mig. Min far var engagerad i sådana sammanhang som gjorde att jag fick möta många med bland annat Downs Syndrom. Dessa har lärt mig mycket om livet.
Jag tror att vi behöver sådana människor runt oss. Jag blir lätt lite misstänksam mot politiker som vill ge valfrihet. Visst är det så att i kalla siffror kommer en halvering av antalet människor med Downs Syndrom att göra att det offentliga kommer att spara många miljoner kronor varje år? Finns det ekonomiska motiv till att öppna för denna sorts diagnostik? I skuggan av detta inför vi ett sorterarsamhälle som för mig för tankarna till 30-talets Tyskland. Det tycker jag är läskigt.
Vänner av mig i Norge fick veta att deras barn hade Downs Syndrom. Diagnostiken är kanske inte problemet. Det var nog oerhörd värdefullt för de att veta innan födseln. Snarare är det svåra dilemmat knutet till möjligheten att sedan välja bort barnet.
Kvällsöppet bjöd till slut på ett "exklusivt samtal" mellan pingstledaren Sten-Gunnar Hedin och Åsa Waldau från Knutby. Jag får ont i magen av sådana minuter. Vilka blickar hon skickade till Hedin. Mer läskigheter, alltså. Men det får bli en annan blogg.
Kommentarer (0)
|
Bron som smälter
skrivet
2007-12-20
av
Öyvind Tholvsen
Den för en norrman kände konstnären Vebjrön Sand har gjort det igen. Nu har han gjort en bro av is som placerats ut i New York. Ritningarna gjorde Leonardo DaVinci, vattnet är delvis från Antarktis och tillagningsplatsen var en glassbil i någonstans i den amerikanska storstaden.
Bron står där ett tag, sedan smälter den. Och det går fort. Alldeles för fort smälter den, precis som isen vid våra polar. Inspirationen hämtar han bland annat från Al Gore.
Själv låg jag hemma i sjuksängen och lyssnade till Gores tal i riksdagen förra veckan. Han säger häpnadsveckande saker: Nordpolen kan komma att smälta ner så fort som inom 7 år. Forskare säger detta. Al Gore måste ju som förre detta vicepresident och nu fredsprisvinnare ha kollat att detta är seriösa forskare, eller?
Klimathotet är mer hotfullt nu, tycker jag. En film jag såg på YouTube för ett tag sedan gör ett klockrent ressonemang:
1: Antigen har de forskare a) rätt som gör bedömning att klimatkrisen är här eller så har de b) fel.
2: Antigen a) gör vi som mänsklighet ett beslut om drastiska åtgärder eller så b) gör vi inte det.
Följande möjliga scenarion finns:
1a - 2a: Forskare har rätt och vi handlade.
Vi får gå igenom en stor omställning, men vi klarar av vårt ansvar att förvalta skapelsen. Vi kan fortsätta att leva - glada och lättade och lite stolta över att ha klarat av en global utmaning som har fört oss samman som Tellus folk.
1a - 2b: Forskare har rätt men vi handlade inte.
Vi står inför en total kollaps, där hela städer hamnar under vatten, ekosystem slås ut och mänskligt lidande på linje med digerdöden uppstår.
Inget är lungt - vi kan inte leva som vanligt, de flesta, särskilt de redan fattiga, kommer att få uppleva omänsklig sorg och lidande.
1b - 2a: Forskare har fel men vi handlade ändå.
Vi gör stora ekonomiska uppoffringar som visade sig inte vara nödvändig. Ekonomiskt kommer detta kanske att innebära tuffa tider för många.
Mycket är lungt, annat är svårt men uthärdligt. Vi kan vara glada över att worst case inte inträffade, men lite märkta av felslagna investeringar. Luften är hur som helst renare.
1b - 2b: Forskare har fel och vi gjorde inget.
Allt är lungt. Vi lever på som vanligt - glada och lättade.
För mig är detta ett klockrent resonemang. Jämför 2b-alternativen ovan med 2a-alternativen och du ser att slutsatserna är hur enkla som helst utifrån en vanligt sunt-förnuftstanke. Om vi inte handlar nu är riskerna långt större än om vi handlar och det sedan visar sig att vi inte hade behövt göra det.
På en personlig nivå grubblar jag över hur jag och min familj ska göra för att visa mig som en god förvaltare och en ansvarig världsmedborgare. För vi i Sverige kommer knappast att drabbas så hårt jämfört med den i dollar fattigare delen av världen.
Kommentarer (0)
|
Idrottsrörelsens framtid
skrivet
2007-12-13
av
Öyvind Tholvsen
De som känner mig lite, vet att jag är mycket intresserad av idrott. Igår var det ett inslag om idrotten i nyheterna. Idrottsministern uppvaktade idrottsrörelsen eftersom man får signaler om att barn tidigare och tidigare börjar specialisera sig för elitidrott. Man "toppar" laget i ständigt tidigare åldrar.
Pengarna tar över där folkrörelsen slutar. Idrottsklubbar blir aktiebolag i stället för ideella föreningar. Örebro SKs allsvenska lag är ett av tre exempel inom fotbollen i Sverige. Men oavsett om bolagiseringen sker eller inte, ligger en viktig ekonomisk drivkraft för många klubbar i att faktisk få fram talanger att sälja vidare till klubbar högre upp i systemet. Det ger klirr i kassan. Barn är en potensiell inkomst för idrottsklubbarna, särskilt inom fotboll och hockey, gissar jag.
Vi har sett fler händelser senaste året som visar att något måste göras:
- Degerfors IF, en ideell förening, får betala moms på försäljning av spelare. Mer än 1 miljon kr döms de att betala i skatt enligt domstolsbeslut.
- AIK köps sakta men säkert upp av en porrkung, det bättrar på hans image, och ger honom möjlighet att hans verksamhet blir "ren". Han vill sälja mer porr, helt enkelt. Liknande utveckling har varit på gång i England under flera år.
- Många idrottsklubbar har haft problem genom åren med svart ekonomi. Man har inte haft kunskap/lust/ork/vilja att betala personskatt/arbetsgivaravgifter på sina lönekostnader. Som fotbollsdomare under ett antal år vet jag detta. Det kräver så mycket att hålla en förening vit att man ger upp.
Som del i föreningssverige tycker jag det är en olycklig utveckling att idrotten bolagiseras. Jag är en folkrörelsekille. Jag gillar demokrati och brett inflytande. Jag vill att vi som medlemmar i föreningar ska ha kontrollen över våra idrottsklubbar. Jag tror att detta är sunt även för toppidrotten.
Jag tycker staten snarast borde agera för att stoppa denna utvecklingen. Det kan ske genom att enkelt ta bort arbetsgivaravgiften för samtliga ideella föreningar.
Det skulle passa nuvarande regering perfekt, eftersom det enligt min högst hemmasnickrade nationalekonomiska analys skulle innebära:
- sänkta skatter
- fler jobb i - alla pengar som frigörs i skattesänkningen kommer att gå in direkt eller indirekt i anställningar, min uträknade gissning är 20 000 nya jobb
- minskat bidragsberoende - som en kompensation för skattelättnaden skulle man kunna sänka eller helt ta bort flera av bidragen till föreningarna
- höjt folkrörelseengagemang - mindre krångligt att administrera en förening, långt mindre av pengarna man hårt samlar in går till staten
- starkare demokrati - som en följd av en vitaliserad föreningsliv, vilket kan säkra att idrotten styrs av annat än pengar. Det skulle vara bra för våra barn.
Känner ni inte igen detta som slagorden i den senaste valrörelsen så som de ropades av alliansen. Det bästa av allt är att detta inte behöver kosta staten en krona.
Sådana grejer tänkar också en pastor på inimällan några mindra feberattackar.
Kommentarer (0)
|
Sälj aktierna i Dagen
skrivet
2007-12-04
av
Öyvind Tholvsen
Jag spanar vidare på detta med opinionsbildning och tar nu tag i ytterligare en kanal: Tidningen Dagen. Läser att EFK och Svenska Alliansmissionen har beslutat att bilda mediekoncernen Swedmedia. I den ska tidningen Dagen och Libris Media ingå.
Jag har inte så bra koll på vad som är rätt rent affärsmessigt. Däremot kan jag ha synpunkter på vad EFK som församlingsrörelse ska syssla med.
Jag uppskattar i mycket tidningen Dagen. Den är rätt så relevant för mig och de frågor jag har. Den arbetar på en vad jag kan förstå, rätt hög journalistisk nivå. Den bevakar också bredden i det kyrkliga Sverige. Som frikyrkliga får vi idag en god inblick i vad som rör sig inom de historiska kyrkorna.
Men är det inte bäst att släppa Dagen fri? En tidning bör inte vara ett opinionsapparat för rörelser. En tidning borde få navigera fritt utan några lojaliteter. Det är mer förtroendeingivande för mig som läsare. Ett samfund bör också vara fritt i förhållande till en opinionsbildare.
Det finns idag vad jag uppfattar som oklara band mellan Dagen och EFK, eller? Dessa bör bli ännu oklarare. Dagen är inte idag på något sätt EFKs röst, eller? Dagen bör inte vara EFKs röst.
Det är olyckligt om vi som församlingsrörelse försöker blanda oss in i maktsfärer genom en tidning. En tidning kan inte förmedla frälsning. Det kan församlingar. En tidning kan förmedla åsikter. Det ska inte församlingar. Låt Dagen göra det, fritt från bindningar.
Sedan måste naturligtvis någon äga tidningen. Men låt detta vara någon annan än oss i EFK. Kanske mediekoncernen Schibsted vill in här? Detta konservativa mediehus i Norge äger ju den socialdemokratiska tidningen Aftonbladet. De verkar få behålla sin frihet ändå.
Kommentarer (0)
|